En räddare i nöden.

Gårdagen var...jag vet inte. Jag minns knappt vad jag gjorde. Det var en lång dag. Och jag var trött, och hungrig, och jag hade lyckats slå huvudet i taket ovanför min säng (för taket är sådär snett ni vet?) och det var bara inte så nice. Min kompis Renee hade varit borta hela dagen på en tripp nånstans så jag hade varit själv sen Lauren x2 åkte. Till slut bestämde jag mig för att gå och köpa nåt att äta. Jag hade läst om ett ställe som skulle ha billiga pastarätter, och då även vegetariska (och antog veganska, tomatsås liksom). Jag vet att jag gått förbi stället, kollat menyn lite snabbt, men inte riktigt tänkt på vart det låg. Men jag kollade på kartan jag hade, räknade ut ungefär vart det låg, och började gå. Jag gick och gick, och kom aldrig rätt. Jag hittade ett ställe med samma namn, men som var väldigt stängt. Till sist gav jag upp och bestämde mig för att gå hem igen.
På väg hem hittade jag ett ställe som serverade falafel. Och jag vet inte om det var för att jag var hungrig, eller om den faktiskt var god. Men det här var sjuuuuukt bra falafel. Det räddade min dag.