När man flyttar till en ny plats är det lätt att man får svara på samma frågor, om och om igen. Jag vill inte låta bitchig eller dryg, jag är glad att mina vänner bryr sig och är intresserade, men det kan kännas lite tröttsamt.
Jag har varit här i drygt 10 dagar nu, och börjar väl på ett plan känna mig lite mer hemmastadd. Samtidigt så känns det som att jag fått en kulturchock, typ 2 år sent. Det här är tredje gången jag varit i Japan, jag är väl medveten om kulturen här, politiken, arbetsförhållanden, sociala normer. Förmodligen så beror det väl på att detta var min första jobbvecka, men jag är SÅ TRÖTT.
Jag jobbar 9-17 varje dag, vilket i sig är en omställning för en slacker som mig, som inte använt alarmklocka regelbundet på typ 1 år. 9 är visserligen inte en särskilt tidig start, jag brukar gå upp 07.45. Grejen är att jag sover så dåligt.
Först och främst, är det svårt att gå och lägga sig tidigt, för kvällstid för mig är en väldigt bra tid för alla där hemma i Sverige att bestämma sig för att skriva till mig. Så då vill man ju prata. Samtidigt som man bara vill att folk ska chilla så att man kan få sova. I Sverige är ni ju vakna till typ 4-5 på morgonen för mig.
För det andra, så arbetar nästan alla som jag bor med på klubbar/barer, vilket gör att de kommer hem vid 3-4 tiden på morgonen. Ibland går de bara och lägger sig, men ibland börjar de laga mat, släpa runt grejer, ja vettefan vad de sysslar med. Så i princip VARENDA natt vaknar jag. Jag har även haft en del gånger då jag vaknat av grannar som skrikit och härjat.
Så jag är trött.
Folk förväntar sig också att jag ska vara så himla glad och nöjd här, eftersom detta är något som jag faktiskt verkligen velat göra. Och jag är jätteglad att jag är här, och tacksam för att jag fått möjligheten att göra detta. Men det är tröttsamt att leva upp till folks förväntningar på hur mina upplevelser ska vara. Jag sitter på ett kontor iaf 8 timmar om dagen, jag "sover" drygt 7-8 timmar med. På min lediga tid efter jobbet går jag och fotograferar till mitt projekt, lagar mat, och försöker varva ned. Jag har inga galna historier om konstiga japaner att berätta. Inte än i alla fall. Tror ganska få vill höra det jag skrivit om Japan och hur de använder sig av internationella standardiseringar, deras förlegade immigrationspolicys, eller hur de försöker främja innovation. Jag lever inte ett fantastiskt spännande liv här, det är en vardag med jobb och mat och träffa vänner ibland, som vart som helst annars. Bara det att allting är på japanska, jag förstår inte 90% av det, och allt är typ superstort. Plus att det är jättevarmt och jättefuktigt och jag blir lökig bara av att typ torka håret efter en dusch.
Bör väl dela med mig av lite bilder från de senaste dagarna. Egentligen bara fredag (igår) som var lite intressant, då vi hade Friday drinks på mitt kontor, och jag fick träffa de andra som jobbar på ambassaden och de andra praktikanterna.
Eftersom jag fyller år på söndag, och min chef Helena fyllde år i augusti, så blev det tårta på fredagsfikat. Vegansk dessutom! Sjukt god!!!!! Har så gulliga arbetskamrater!
Här är lite bilder från en park jag hittade borta vid Tokyo Midtown(typ lyxköpcentrum) här i Roppongi. Kände mig som en jävla slusk vid Tokyo Midtown. Alla är så snygga och rika, och här är jag fattig och sunkig hehe.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Jag har varit här i drygt 10 dagar nu, och börjar väl på ett plan känna mig lite mer hemmastadd. Samtidigt så känns det som att jag fått en kulturchock, typ 2 år sent. Det här är tredje gången jag varit i Japan, jag är väl medveten om kulturen här, politiken, arbetsförhållanden, sociala normer. Förmodligen så beror det väl på att detta var min första jobbvecka, men jag är SÅ TRÖTT.
Jag jobbar 9-17 varje dag, vilket i sig är en omställning för en slacker som mig, som inte använt alarmklocka regelbundet på typ 1 år. 9 är visserligen inte en särskilt tidig start, jag brukar gå upp 07.45. Grejen är att jag sover så dåligt.
Först och främst, är det svårt att gå och lägga sig tidigt, för kvällstid för mig är en väldigt bra tid för alla där hemma i Sverige att bestämma sig för att skriva till mig. Så då vill man ju prata. Samtidigt som man bara vill att folk ska chilla så att man kan få sova. I Sverige är ni ju vakna till typ 4-5 på morgonen för mig.
För det andra, så arbetar nästan alla som jag bor med på klubbar/barer, vilket gör att de kommer hem vid 3-4 tiden på morgonen. Ibland går de bara och lägger sig, men ibland börjar de laga mat, släpa runt grejer, ja vettefan vad de sysslar med. Så i princip VARENDA natt vaknar jag. Jag har även haft en del gånger då jag vaknat av grannar som skrikit och härjat.
Så jag är trött.
Folk förväntar sig också att jag ska vara så himla glad och nöjd här, eftersom detta är något som jag faktiskt verkligen velat göra. Och jag är jätteglad att jag är här, och tacksam för att jag fått möjligheten att göra detta. Men det är tröttsamt att leva upp till folks förväntningar på hur mina upplevelser ska vara. Jag sitter på ett kontor iaf 8 timmar om dagen, jag "sover" drygt 7-8 timmar med. På min lediga tid efter jobbet går jag och fotograferar till mitt projekt, lagar mat, och försöker varva ned. Jag har inga galna historier om konstiga japaner att berätta. Inte än i alla fall. Tror ganska få vill höra det jag skrivit om Japan och hur de använder sig av internationella standardiseringar, deras förlegade immigrationspolicys, eller hur de försöker främja innovation. Jag lever inte ett fantastiskt spännande liv här, det är en vardag med jobb och mat och träffa vänner ibland, som vart som helst annars. Bara det att allting är på japanska, jag förstår inte 90% av det, och allt är typ superstort. Plus att det är jättevarmt och jättefuktigt och jag blir lökig bara av att typ torka håret efter en dusch.
Bör väl dela med mig av lite bilder från de senaste dagarna. Egentligen bara fredag (igår) som var lite intressant, då vi hade Friday drinks på mitt kontor, och jag fick träffa de andra som jobbar på ambassaden och de andra praktikanterna.
Eftersom jag fyller år på söndag, och min chef Helena fyllde år i augusti, så blev det tårta på fredagsfikat. Vegansk dessutom! Sjukt god!!!!! Har så gulliga arbetskamrater!
Till vänster är min chef Helena, som fick en liten present, och i mitten är Shiori. Det är de två jag arbetar med ihop med!
Shiori är anställd som typ "projektassistent" på kontoret, men hon gör typ allt haha. Lite allt-i-allo. Skriver rapporter, agerar som IT-kunnig person, beställer in fika osv! Hon följde med mig igår till Minato ward office för att hjälpa mig registrera att jag bor här. Hon är bäst! Plus att hon har två katter!!!!
Förberedelse för Friday drinks.
Tog inga bilder under själva festen, men såhär såg det ut när jag gick hem iaf.
Här är lite bilder från en park jag hittade borta vid Tokyo Midtown(typ lyxköpcentrum) här i Roppongi. Kände mig som en jävla slusk vid Tokyo Midtown. Alla är så snygga och rika, och här är jag fattig och sunkig hehe.
Runt sjön i parken stod det flera ungdomar och sjöng. Antar att de övade och så, och i parken stör de ingen. Man tänker väl att "i parken kommer man få lite piece of mind lugn och ro osv", men det går inte för det är cicador överallt som väsnas AV BARA HELVETE. Så ja. Alddriggg tyst. Var fint o höra folk sjunga iaf.
Gött med tårta
ReplyDeleteKänner igen det där med att folk förväntar sig att man ska uppleva saker på ett visst sätt. It sucks! Kul att läsa om hur du har det iaf :)
Hoppas du får en bra födelsedag!