Hoppas någon orkar läsa allt detta! Blev lite längre än jag hade tänkt mig.
Japanska högerextremister försöker ta sig bort till Rysslands ambassad, i en korsning precis där jag bor. Det är väldigt mycket poliser i mitt område pga den stora mängden ambassader, och denna korsning har ständig polisövervakning just pga dessa extremister. Extremisterna här protesterar för Kuril öarna, som är under rysk administration men som Japan anser ska tillhöra Japan. Japan har flertal dispyter kring öar med många länder i Asien.
http://the-japan-news.com/news/article/0001589945 - ungefär kring detta som de protesterade.
En del av mina uppgifter på Tillväxtanalys är bland annat nyhetsrapportering, och varje vecka publicerar vi korta nyheter på hemsida om lite relevanta områden här i Japan. Vi tittar främst på IKT, energi & hållbar utveckling, utbildning, forskning- och innovationspolicys, innovation och näringslivsutveckling, samt life science och sjukvård.
Trots att det är dessa områden vi ska granska, är det omöjligt att undvika andra politiska områden, och att följa det den japanska regeringen gör. För att veta vad som är relevant från det som händer i Japan, läser jag också mycket svenska nyheter. Och jag kan säga att det är väldigt lätt att bli arg och uppgiven, över både Sverige och Japan och världen rent allmänt. Så nu tänkte jag, till slut, skriva lite saker inom japansk politik som upprör mig.
Kortfattat:
De två största partierna i Japan är det demokratiska partiet, och det liberaldemokratiska partiet. Det är idag det liberaldemokratiska partiet (aka LDP) som styr Japan, med Shinzo Abe som premiärminister. LDP är ett konservativt högerparti, och oppositionen demokratiska partiet är mer åt vänster med socialdemokratiska influenser.
LDP är det parti som varit vid makten mest. I valet 2009 vann oppositionen stort, men förlorade återigen makten till LDP 2012, då LDP vann en jordskredsseger.
Jag kan väl sammanfatta Japans politik som: mycket snack, och lite verkstad. Vart ska man börja?
Något som jag reagerat väldigt mycket på är jämställdhet här i Japan.
Japans politiska arena är fylld av konservativa äldre män. Som i princip får säga och göra lite vad de vill, utan att bli kickade. Detta har väl alltid funnits inom politiken, men i somras blev det synligt och uppmärksammat, när en kvinna blev hånad av manliga medlemmar under en debatt om sexism, på grund av att hon är ogift. Könsfrågor och jämställdhet har sen dess fått allt större uppmärksamhet i landets politik, och PM Abe har som en del av sitt arbete för att få igång Japans ekonomi valt att belysa kvinnors arbete som en viktig förutsättning för att göra detta möjligt.
Man kan ju också undra varför en man har ansvar för gender equality.
I Japan så blir saker också osagda och existerar inte om man tar tillbaka det man sagt…
Japan lider av en väldigt låg andel kvinnor i arbetsstyrkan, trots att landet har en väldigt högutbildad kvinnlig befolkning. Detta gör att större andel kvinnor i arbetsstyrkan skulle vara extremt positivt för landet. Men trots att premiärministern Abe säger en massa fina saker, är det väldigt lite förändring som skett hittills. Man får en känsla av att japanska politiker bara säger massa saker för att det ser bra ut, utan att de egentligen själva tro på det. Det är mycket snack om bättre arbetsvillkor för kvinnor, större tillgång till dagisplatser, lättare att komma tillbaka på arbetsmarkanden efter man fött barn. Men få saker händer. Nu när jag i efterhand fortsatt redigera detta har jag idag läst den här artikeln, vilket faktiskt visar att några positiva saker faktiskt sker:
http://the-japan-news.com/news/article/0001589226
I början av september gjorde Japans premiärminister Abe en “reshuffle” av sitt parlament, och bytte ut ett antal ministrar.
Det positiva - han tillsatte 5 stycken kvinnliga ministrar. Yey! Många av dem har bra och vettiga åsikter kring kvinnor.
Det negativa - de är alla konservativa, med nationalistiska anknytningar. Titta på typ:
Eriko Yamatani - Abduction issue minister
Sanae Takaichi - Internal affairs minister http://www.japantoday.com/category/politics/view/new-internal-affairs-minister-says-she-will-visit-yasukuni-shrine
Jag tycker det är jättebra att Japan för första gången fått en kvinnlig minister för Economy, Trade and Industry (näringslivsminister kanske det heter på svenska?), som dessutom är den yngsta ministern sedan andra världskriget; Yuko Obuchi. Det finns t.o.m tankar om att hon skulle kunna bli Japans första kvinnliga premiärminister.
Något som är problematiskt för henne är dock att hon inte har någon erfarenhet inom området. Yuko är också ansvarig för kärnkraftsfrågor, vilket är något som hon kommer få problem med att främja i Japan, efter Fukushima. Hon kommer dessutom från en välkänd politisk familj, och tros bara fått jobbet pga sin familjekoppling.
På fredag kommer jag att gå på en presskonferens med den nya justitieministern Midori Matsushima, som verkar rätt intressant. Hon stödjer dödsstraff, och vill ha hårdare straff mot bland annat sexbrottslingar. Ska bli kul att höra mer.
Någon som jag verkligen gillar dock inom Japans politiska arena, är premiärminister Shinzo Abe’s fru; Akie Abe. Hade varit fantastiskt om hon hade fått större roll inom Japans politik! Väldigt viktig person, tycker jag.
Annars då? Japan är ett ganska slutet land, vilket är problematiskt på många sätt.
De har bland annat problem med immigration. Arbetskraft behövs, men det finns ett starkt motstånd mot ökad immigration i landet. I början av 2014 sa regeringen att de skulle lätta på visarestriktionerna för permanent residence i Japan, för att uppmuntra immigrationen av högutbildad utländsk arbetskraft. Trots det positiva med detta, är det en policy som främst riktar sig till tillfällig arbetskraft, ej personer som ämnar att permament stanna i landet. Problemet är också att denna typ av policy inte riktas mot de sektorer i landet där arbetskraft behövs: äldrevården, dagisplatser, sjuksköterskor. Även äldre rika personer är en målgrupp som regeringen gör det lättare för. Utöver de två kategorierna görs det väldigt lite för att underlätta för utlänningar att flytta och bo i Japan.
Japan har också en ganska protektionistisk handelspolitik. Vilket är dumt, eftersom Japan verkligen behöver få igång sin ekonomi. Japans svar på utländsk konkurrens (med billigare priser på utländska varor) har ofta alltid varit ”åh nej, vi måste skydda våra egna producenter!”. Och så fortsätter regeriongen föra en protektionistisk politik, med få importer från andra länder. Detta gynnar såklart de japanska producenterna, men det missgynnar de japanska konsumenterna, som kan få betala höga priser för att få en vara ”Made in Nihon”. Med höjda konsumentskatter, och en löneutveckling som inte hänger med de högre priserna, kommer låg- och medelinkomsttagare att få det allt svårare i Japan. Därför vore det väldigt positivt för många om Japan och USA kunde få igenom det här TPP.
Sen har Japan dålig relation med båda sina närmsta grannar, Sydkorea och Kina.
Japan har en “mörkt förflutet”, och under den period som de ockuperade Sydkorea och Kina var de väldigt hänsynslösa och grymma. Detta då främst under andra världskriget. Lång tid har gått sen dess, men detta är något som alla fortfarande kraftigt påverkar Japans internationella relationer. En viktig del av frågan är de “comfort women” som Japan hade från Sydkorea och Kina, dvs. kvinnor som tvingades jobba som prostituerade. Japan har formellt bett om ursäkt för det. Men det är något som gång på gång på gång dras upp igen.
Japan beter sig dumt genom att provocera, ifrågasätta den ursäkt som skrevs och ifrågasätta tillförlitligheten kring de bevis som finns på deras svinighet. Många politiker besöker en shrine som hedrar typ personer som dött i krig, vilket i princip är krigsbrottslingar. Man MÅSTE inte gå dit. Men politiker gör det ändå, vilket upplevs som väldigt provocerande för Sydkorea och Kina. Det känns som ett ganska onödigt beteende av politikerna, speciellt när de vet hur provocerande det är.
Sydkorea och Kina kan också ses fela i sammanhanget, i det att de vägrar att släppa taget, och gå vidare. De återkommer alltid till detta, och vill inte acceptera att detta var något som hände för 60-70 år sedan. Det har egentligen ingenting att göra med de personer som lever idag.
Sist men inte minst. Något som för mig som vegan och djurvän är väldigt provocerande, är såklart den väldigt aktuella valjakten. Japan säger sig jaga val i "forskningssyfte", men de vill egentligen bara ha köttet. Som politiker hävdar är nödvändig i näringssyfte (???).
Så. Då har jag sagt lite om detta. Jag är såklart ingen expert, så vill inte ha några arga kommentarer. Detta är bara tänkt för att ge lite översikt kring frågor som jag (och många andra) upplever som viktiga och aktuella i Japan just nu.
Låter som du är mer expert än de flesta iaf ;)
ReplyDeleteDet är synd att sydkorea och japan fortfarande inte kommer bra överens. Jag tycker många sydkoreaner behöver inse att man kan förlåta utan att glömma, även om det var hemskt hur comfort women blev utnyttjade. Läste förresten nyligen att man fortfarande inte får sända japanska tv-serier i sydkorea :/